Betalar ert bolag för mycket för sin företagsförsäkring?

Premien följer inte verksamheten

En företagsförsäkring tecknas utifrån hur bolaget såg ut den dagen. Sedan förändras verksamheten — men försäkringen gör det sällan av sig själv.

Det leder till två fel som drar åt olika håll, och båda kostar. Antingen är ni överförsäkrade och betalar för värden ni inte längre har, eller så är ni underförsäkrade och tror att ni har ett skydd som inte finns. Det första kostar pengar varje månad. Det andra kostar allt, en gång.

Vad försäkringen består av

En företagsförsäkring är inte en produkt utan ett paket av moment som prissätts var för sig. Att veta vilka ni har, och vilka ni inte har, är förutsättningen för att kunna bedöma både premien och skyddet.

De två sista saknas ofta helt i äldre försäkringar, eftersom de inte var standard när avtalet först tecknades. Det är inte säkert att ni behöver dem — men det bör vara ett val.

Vad som förändras utan att någon meddelar försäkringsbolaget

• Omsättningen har vuxit eller minskat betydligt sedan senaste översynen
• Ni har bytt lokal, byggt om eller ändrat brandskydd
• Maskinparken har förnyats, och gamla värden ligger kvar i försäkringsbrevet
• Antalet anställda har förändrats, vilket påverkar flera moment
• Ni har börjat exportera eller sälja till nya marknader, vilket kan ändra ansvarsdelen

Ingen av de här förändringarna triggar en översyn automatiskt. Försäkringen förnyas årligen med en indexuppräkning och rullar vidare på gamla förutsättningar.

Underförsäkring: felet som sänker ersättningen

Att vara underförsäkrad är inte bara att ha ett för lågt tak. Det får en följd som förvånar de flesta: om det angivna värdet är väsentligt lägre än det verkliga kan ersättningen sättas ned i samma proportion — även för en skada som är mindre än försäkringsbeloppet.

Har ni försäkrat maskinparken till fem miljoner när den är värd tio, och en skada på två miljoner inträffar, kan ersättningen bli hälften. Ni hade utrymme kvar under taket, men värdet ni angav var fel, och nedsättningen följer förhållandet mellan angivet och verkligt värde.

Det är också därför överförsäkring och underförsäkring inte är symmetriska fel. Att betala för mycket är en löpande kostnad ni kan räkna på. Att ha angett för lågt värde är en kostnad som inte finns förrän den dagen den finns, och då är den stor.

Avbrottsförsäkringen är den som oftast är fel

Avbrottsförsäkringen är det moment vi oftast ser feldimensionerat, och det beror på att det bygger på två tal som ingen naturligt håller uppdaterade.

Det första är försäkringsbeloppet, som ska motsvara ert täckningsbidrag — inte omsättningen och inte vinsten. Har omsättningen vuxit sedan avtalet skrevs har täckningsbidraget nästan säkert gjort det också, och beloppet står kvar på gammal nivå.

Det andra är ansvarstiden: hur länge ersättning alls kan lämnas. Tolv månader är vanligt, och för många verksamheter är det för kort. Frågan att ställa är konkret: om produktionslokalen brann ner i natt, hur lång tid skulle det ta att få fram likvärdiga maskiner, få dem installerade och vara i full drift igen? Är svaret arton månader räcker inte en ansvarstid på tolv, hur rätt beloppet än är.

Vem betalar er mäklare?

Många bolag köper sin försäkring genom en mäklare, och det är ofta klokt — de kan marknaden och de kan momenten. Men det är värt att veta hur er mäklare får betalt, för det finns två modeller och de skapar olika incitament.

Antingen betalas mäklaren med provision från försäkringsbolaget, ofta som en andel av premien, eller med arvode från er. I det första fallet sjunker mäklarens ersättning när er premie sjunker. Det säger ingenting om en enskild mäklares yrkesheder, men det är en spänning värd att känna till, och en fråga ni kan ställa rakt ut: hur får ni betalt, och hur mycket?

Skadehistoriken är er förhandlingsposition

Premien bygger på riskbedömning, och den starkaste enskilda uppgiften i den är er egen skadehistorik. Har ni få eller inga skador de senaste fem åren är det ert bästa argument — men bara om ni har det på papper.

Begär därför skadestatistiken från ert nuvarande försäkringsbolag. Ni har rätt till era egna uppgifter, och en ny motpart som ska prissätta er risk kommer att fråga efter dem. Kommer siffrorna från er själva i stället för att behöva efterfrågas förskjuter det samtalet.

Självrisken är en spak få använder

Premien och självrisken hänger ihop. Ett bolag med god likviditet som aldrig haft en skada betalar ofta för en låg självrisk de inte behöver.

Att höja självrisken från ett basbelopp till två kan sänka premien märkbart, och kostar bara något den dag en skada faktiskt inträffar. Det är ett medvetet risktagande snarare än en besparing — men det är ett beslut ni bör ta aktivt istället för att ärva från ett gammalt avtal.

Vad ni kan göra själva

• Stäm av varje angivet värde mot verkligheten. Maskinvärde, varulager och omsättning mot senaste balans- och resultaträkning.
• Räkna om avbrottsbeloppet mot täckningsbidraget, inte mot omsättningen. Det är den vanligaste felkällan av alla.
• Pröva ansvarstiden mot en verklig återstart. Hur lång tid tar det att vara i full drift igen efter en totalskada?
• Kontrollera förnyelsedatum och uppsägningstid. Företagsförsäkringar förnyas årligen och nästan alltid tyst.
• Titta på självrisken och avgör om nivån är ett aktivt val eller något ni ärvt.
• Leta dubbeltäckning. Transport är ofta försäkrat både i fraktavtalet och i företagsförsäkringen.
• Begär skadestatistiken från nuvarande försäkringsbolag och ha den klar innan ni börjar.
• Fråga hur er mäklare får betalt, om ni har en.

Det som är svårt på egen hand är att veta om premien är marknadsmässig. Prissättningen bygger på riskmodeller som inte är offentliga, och två försäkringsbolag kan värdera samma verksamhet olika utan att någon av dem har fel. Det går alltså att kontrollera att skyddet stämmer med verksamheten — det är den viktigaste halvan — men för att veta om priset är rimligt krävs jämförbara offerter på samma beskrivna risk.

Läs vidare