Fraktkostnader — vad är rimligt att betala?

Varför fraktfakturan är svår att läsa

De flesta som förhandlar frakt förhandlar grundpriset. Det är sällan där problemet sitter.

En fraktfaktura består av ett grundpris per sändning och sedan en rad tillägg som beräknas var för sig. Tilläggen står typiskt för mellan 15 och 25 procent av totalen, och de är nästan alltid rörliga eller indexerade — vilket betyder att den prislista ni skrev under inte är den kostnad ni faktiskt får.

Det gör att två offerter med identiskt grundpris kan skilja tiotusentals kronor om året. Och det gör att en fraktkostnad kan stiga femton procent utan att någon höjt ett enda pris.

Tilläggen som gör skillnaden

De här återkommer hos i stort sett alla transportörer. Nivåerna varierar, men strukturen är densamma.

Nivåerna är typiska spann för svenska inrikessändningar och varierar mellan transportörer och avtal.

Volymvikt — posten som kan dubbla priset

Av alla tillägg är volymvikten det som slår hårdast, och det enda som kan göra en sändning dubbelt så dyr utan att något gått fel. Principen är rimlig: en skrymmande men lätt sändning tar samma plats i bilen som en tung, och transportören säljer utrymme. Ni debiteras därför det högre av faktisk vikt och volymvikt.

Volymvikten räknas fram ur sändningens mått gånger en omräkningsfaktor. Faktorn skiljer sig mellan transportörer, och den står sällan i den del av prislistan man läser först. Räknar transportören med 280 kilo per kubikmeter blir en sändning på en halv kubikmeter och 40 kilo debiterad som 140 kilo — mer än tre gånger vikten. Byter ni transportör till en som räknar med 333 blir samma sändning 167 kilo.

Det praktiska i det här är att spaken sitter hos er, inte hos transportören. Emballage är nästan alltid billigare att ändra än frakt är att förhandla. En kartong som är tio centimeter för hög i varje riktning kostar pengar varje gång den skickas, och den kostnaden syns inte som en fraktkostnad utan som en volym.

För pallgods gäller samma logik men mätt i lastmeter i stället: hur stor del av lastutrymmets längd sändningen upptar. En pall som är någon centimeter för bred hamnar i nästa intervall och betalar för utrymme den nästan använder.

Zonerna bakom priset

Inrikesfrakt prissätts i zoner, och zonindelningen är transportörens egen. Två offerter kan därför använda samma ord för olika geografi. Sändningar till glesbygd, norra Norrland och öar ligger nästan alltid i de dyraste zonerna, ibland med separata tillägg utöver zonpriset.

Det betyder att er kostnad beror lika mycket på vart ni skickar som på vad. Ett bolag med kunder i Stockholm och Göteborg och ett med kunder i Jämtland kan ha identiska avtal och helt olika verkliga kostnader. En transportör som är billig i era vanligaste zoner kan vara dyr i de ovanliga — och det är ofta i de ovanliga som marginalen försvinner.

Volymrabatten ni troligtvis inte har

Samtliga större transportörer arbetar med rabattrappor kopplade till årsvolym. Trappan sätts när avtalet tecknas och justeras sällan i efterhand, även om er volym vuxit.

Har ni ökat antalet sändningar med trettio procent sedan avtalet skrevs betalar ni fortfarande enligt den gamla trappan. Det är den enklaste förhandlingen som finns, för leverantören har redan pengarna — de vill bara inte påminna er.

Den frakt ni betalar utan att se den

För tillverkande bolag ligger ofta en betydande del av frakten på inkommande gods, och den syns inte på någon fraktfaktura. Leverantören skickar på sitt eget avtal och lägger kostnaden på varupriset, ibland med påslag. Ni betalar frakten men ser den aldrig, och kan därför varken jämföra eller förhandla den.

Frågan att ställa till era större leverantörer är enkel: vad kostar frakten separat, och får vi skicka på vårt eget avtal i stället? Har ni en bättre trappa än leverantören blir svaret lönsamt direkt. Har ni en sämre är det värt att veta det också.

Vad ni jämför när ni jämför

Transportörerna strukturerar sina prislistor olika, vilket gör att offerter sällan går att lägga bredvid varandra. De måste först räknas om mot er faktiska sändningsprofil — och det är den profilen, inte prislistan, som avgör vilken offert som är billigast för just er.

Den här listan går att ta fram ur transportörens egen sändningsstatistik. Be om den — ni har rätt till era egna data, och utan dem är en jämförelse en gissning.

Vad ni kan göra själva

• Räkna ut hur stor andel av totalen som är tillägg. Ta en faktura och dela upp den. Ligger ni över tjugo procent finns det utrymme.
• Kontrollera om ni debiteras volymvikt och mät era vanligaste förpackningar. Emballaget är oftast billigare att ändra än frakten att förhandla.
• Jämför er faktiska årsvolym mot den ni angav när avtalet tecknades. Har volymen vuxit betalar ni enligt en gammal trappa.
• Räkna på adressrättelser och misslyckade leveranser. De är ofta ett fel i er egen kunddata, inte en fraktkostnad — och då är det er kostnad att åtgärda gratis.
• Begär sändningsstatistiken från transportören och titta på fördelningen per zon. Det är där ni upptäcker vad ni faktiskt köper.
• Fråga era leverantörer vad inkommande frakt kostar separat. Den posten är ofta helt osynlig i era egna siffror.

Det som är svårt att göra själv är att veta vad er sändningsprofil borde kosta. Fraktavtal är bland de minst transparenta som finns: prislistorna är individuella, tilläggen indexeras löpande och trapporna redovisas inte. Utan jämförelseunderlag går det att städa bort onödiga tillägg och krympa emballaget — men inte att avgöra om grundpriset är rimligt satt.

Läs vidare